Som indianen

Ofta går det fort, ibland ännu fortare och rätt vad det är för fort! Fick göra som indianen gjorde efter sin första tågresa – han satte sig ner för att invänta själen. Kroppen säger ifrån, vaknade med värkande svullen handled = avboka mina massagekunder idag och vila. Lägger ifrån mig saker och hittar dem inte sen… tecken på trött hjärna = vila? Ja okej då, jag lyssnar.

Jag fick flytta på det sista mötet med min coach i Nya Ledarskapet 3 veckor framåt, det kändes bra att våga be om mer tid. Har alltid varit dålig på det, pressat mig helt i onödan när jag tänker på det. Ingenting blir bättre av att man slår knut på sig själv, det blir ett halvbra gjort arbete och jag vill leverera ett helbra arbete. Nu är jag stolt över mig själv, jag vågade be om mer tid. Det var okej och ingen skällde på mig och inget hemskt hände. Är det någon mer än jag som upplever det jobbigt att be om mer tid om du märker att du inte kommer att hinna göra klart din uppgift? Eller för den delen har du svårt att våga säga nej?

Men jag ser i alla fall fram emot lördag och söndag, då är det äntligen dags att få släppa loss bland färger, canvasdukar, tapetrullar, kartonger, glitter, stjärnor och hjärtan… låta fantasin flöda… försvinna in i en bubbla där tid inte finns! Vi ska måla, umgås och bara vara i nuet.