Vems sanning?!

Vad fick du höra som barn? Var du ”den som alltid var duktig”? Var du ”den som alltid stökade ner, en slarver”? Var du ”den som alltid höll ordning och reda”? Eller ”den som hade lätt/svårt att få vänner”? Hur tror du att det påverkat dig att växa upp med sådana epitet?

Om du skulle uppmärksamma alla negativa saker du säger om dig själv varje dag som t.ex nej det där kan inte jag, eller nej så kan jag inte göra, ingen ide att jag testar jag misslyckas alltid ändå. Om du skulle säga de sakerna till ett barn så skulle myndigheterna knacka på dörren och omhänderta dina barn direkt. Så varför säger du så till dig själv? Om du fortsätter så kommer du aldrig att lyckas.

Tänk hur många det är som går omkring att säger de här sakerna till sig själva varje dag. Så min uppmaning till er som tänker negativa tankar om er själva sluta direkt, det finns ingen sanning i det. Andra skapar din sanning, du skapar din egen sanning!

Jo förresten, det finns de som säger det till någon annan, det kallas mobbing men det syns och märks inte alltid. Och tyvärr är det så att det är den mobbade som skäms och mår dåligt, blir sjuk och kanske inte ens vill leva längre! Medans mobbaren får stanna kvar och fortsätta sitt hemska värv. Är det inte dags att ändra på detta? Nu, så snart vi kan!